shoppaholic

Då var det redan 1:a advent. Har inte riktigt hunnit få ngn riktig julkänsla men det kommer nog...
Ska baka lussebullar imorrn om jag hinner så blir det nog bättre. Eftersom N kommer hem sent idag
och storgrabbarna kommer imorrn tänkte jag att vi skulle fira 1:a advent imorrn oxå.
Viktigt att passa på att mysa nu kring jul tycker jag.

Jag och lillen har varit på skyltsöndag, det var mysigt. Fikade med goda vänner och
så kunde jag inte låta bli att köpa ett par Haglöfstäckisar som jag kollat på i flera år.
Förra året var jag aldeles för tjock så då var det ingen idé =)

Babysim:
Vi missade förra gången som var den sista på babysimskursen eftersom lillen var sjuk. Men nu
har jag bestämt mig för att gå fortsättningskursen oxå. Därför börjar vi igen på Måndag. Jag
hoppas verkligen att vi får fota undervattensbilder snart, det verkar så himla kul =)

Här är iallafall några bilder från badet

     

Jag och lillen är ensamma hemma ett par dagar eftersom vår pappa åkt till Sthlm
för att hämta vår nya fina husvagn.




Därför passar jag på att fixa lite här hemma. Har julpyntat, städat, tvättat, vikt tvätt,
och gjort iordning grabbarnas rum. De ska få dela rum ett tag tills vi har inrett vinden och
fått fler rum. Så nu har lillen också ett rum som förståss ska fixas till allt eftersom. Han
behöver ju såklart inte ett eget rum ännu men det är ändå skönt att ha någonstans att slänga
in alla hans prylar. Dessutom är det alltid bra att ha ett extra rum som pappan kan sova i när han
ska upp tidigt till jobbet och lillen krånglar på nätterna.... Vilket förhoppningsvis snart går till sig.
Han kan väl ändå inte hålla på krångla på nätterna hur länge som helst.

Han har varit lite strulig ett tag på nätterna igen. Gick hur bra som helst länge och så vips så är
det andra bud igen.... Man blir aldrig klok på de små liven =)
Har läst lite och tydligen kan det bero på att de börjat drömma, har mycket att bearbeta på nätterna, samt att
de vid 8-9 månaders ålder kommer in i en separationsfas. Det betyder att de börjat förstå
att de är beroende av föräldrarna, helst mamman.
Detta kan tydligen göra att de vaknar på nätterna för att kolla att mamman finns där.
Linus vaknar till vid flera tillfällen och gråter under nätterna. Han somnar ofta om efter att man
gett nappen och smekt honom på ryggen ett tag. Men ibland räcker inte det och man måste ge honom
välling för att få honom lugn igen. Då äter han bara lite och somnar sen om igen.
Det blir ju lite fel eftersom jag helst vill försöka sluta med nattmatningarna men man kan ju inte
låta honom skrika heller.

Tar tacksamt emot tips om någon har något knep man kan ta till för att råda bot på detta.
Börjar bli riktigt trött och det är inte kul. När jag är för trött blir jag på dåligt humör och det
går ut över resten av familjen. Och det vill jag såklart inte.

Nu har min älskade farmor åter igen åkt in på lasarettet.
Hon hann vara hemma lite drygt en vecka och i lördags fick
hon igen åka akut in. Hon har så svårt att andas och orkar ingenting.
På sjukhuset har hon fått syrgas igen för att hjälpa henne att andas.
Men hennes kropp är slut och har svårt att syresätta sig.

Igår for jag, N, Linus och mina bröder dit för att hälsa på henne.
Hon blev så glad att se oss alla att hon fick ny energi och var relativt pigg
under kvällen. Läkarna har igår på morgonen sagt att hon troligtvis bara har
max två dagar kvar men det tror jag inte riktigt på.
Känns oerhört konstigt om det skulle vara så.
Hon är så tapper lilla gumman, bara glad trots att hon är så medveten om vad som sker.
Hon sa själv igår att det känns så konstigt att jag ska dö när jag är så pigg.
Hon pratar såklart massor om alla barn och barnbarn och barnbarnsbarn hon har och
är så glad att ha så många människor som kommer till henne.
Jag tror att vi alla känner ungefär samma sak kring detta. Hon är stommen i vår familj, alla
träffas där och hon har alltid haft kloka varma ord över till alla. man har alltid kännt sig så välkommen
där. Hon har alltid brytt sig om en och varit nyfiken på allt man gjort och stöttat en.
Och med tanke på att hon har 16 barnbarn är det många att bry sig om.

Vill så gärna ha henne kvar ett bra tag till, vill att Linus ska få lära känne henne ännu mer.

Jag tycker att dagarna går så himla fort hela tiden.
Linus växer så det knakar och lär sig nya saker hela tiden. Det är
verkligen kul nu eftersom han förstår mer och mer. Man kan skoja och busa
med honom och han hänger verkligen med. Nu springer han nästan runt med
sin "rullator" här på dagarna. Idag var näst sista gången på babysim vilket är
trist för han älskar verkligen att bada. Men jag kan ju såklart fortsätta gå och bada
med honom iaf. Och eventuellt blir det att gå fortsättningskursen efter jul.
Igår kom storgrabbarna hem igen och Linus är helt överlycklig över att
få vara med dem.



Idag har jag varit och hälsat på min älskade farmor som fått komma
hem från sjukhuset idag. Hon kändes piggare än sist jag såg henne men
orkar ingenting själv längre. Hon ligger i sin säng och ska nu få hemhjälp
flera ggr per dygn. Hon blev jätteglad átt få se Linus också, han sprider glädje
med sitt stora leende och busiga ögon hi hi.
Nu återstår att se hur det kommer att gå för henne att vara hemma så
får vi se sedan hur vi går vidare.

Har också idag tänkt väldigt mycket på min kära vän som åkt iväg för
att få behandling för sina ohälsosamma alkovanor. Inte hört ngt ifrån henne och undrar
hur det går. Jag antar att hon har det väldigt tufft och jag hoppas bara att allt går bra.
Måste vara extremt jobbigt, svårt att förstå när man inte själv är där men man kan ju bara
gissa. Så tråkigt när sånt drabbar vissa människor.... Min vän är en av de snällaste människor
jag nånsin känt och vill bara alla väl. Det är verkligen något jag vill ha svar på... Hur
kommer det sig att vissa hamnar i såna här situationer och andra inte. Vad gör skillnden?
Jag bad henne ta reda på det..... Jag vill verkligen veta.

Jag hoppas verkligen innerligt att hon fixar detta nu både för sin egen skull och för familjen.
Men det kommer hon att göra.... Hon bad själv om att få hjälp med sina problem då
hon insåg att det gått överstyr. Det är ju en av de största styrkorna hon har nu, dels att
hon inser problematiken och att hon har en familj att kämpa för.
Jag vet själv inte vad jag kan göra men jag tänker iaf se till att hon vet att jag finns för henne
och stöttar henne hundra procent så länge hon själv kämpar.

Livet är orättvist ibland, men kan bara bli bättre då =)

Då har vi varit i huvudstaden igen, denna gången med hela familjen. Storbarnen hade ju höstlov
så vi passade på att åka.
Vi bodde hos barnens farmor som såklart var överlycklig över att ha oss där.
Dock tror jag att hon var iaf liiite lättad när vi for hem igen ha ha. 6 personer i en
liten tvåa blir lite intensivt. Lillen slet ner allt han kom över och de andra två busade
som vanligt.

Vi han med en del shopping, Skansen, Bio, Tekniska museet, jag han träffa mina underbara
gamla klassisar från Umeå, hälsade på mamma, kryssning med mera.
En vecka går fort och vi hann tyvärr inte med att träffa alla vi ville men sånt är livet.

Kryssningen var mycket välbehövlig för mig och hjärtat. Det var såå skönt att under iaf 24h bara få
rå om varandra utan att ngn liten skriker eller klänger på en. Först var det hemskt att lämna lillen, jag grät
när vi gick iväg men sen gick allt hur bra som helst. Vi bara myste, åt god mat, sov och badade.
Lillkillen skötte sig exemplariskt med farmor.

Här e lite bilder från veckan: