Uppsala
Nu är det igen typ 100 år sedan jag bloggat......
Nyaste nytt är att jag fått nytt jobb... På HM som Storecontroller.....
Det innebär för er som inte vad vad en sån gör (visste inte jag heller först =))
att man är ansvarig för mycket av det administrativa i en butik ex scheman, löner, kassahantering,
bankningar, olika rapporteringar med mycket mycket mera.
Så nu är jag hux flux i Uppsala på utbildning.... är inne på vecka 4 av 8. Därav har tiden bara rust förbi
den senaste tiden. Man kan kanske tro att man skulle ha mycket tid över här på kvällarna men så
är INTE fallet.
Jag, Åsa o Lina (Åsa har fått jobb som VM och Lina är vår BC) har grejer för oss typ varje dag här.
Eftersom det är extremt jobbigt att åka ifrån våra barn så aktiverar vi oss här för att få veckorna att gå.
Och det går ändå bra... Linus stortrivs hemma med pappa som ox¨å njuter av att vara pappaledig så det
går absolut ingen nöd på dem. Men jag saknar såklart massor....
Till det positiva hör ju såklart att man får egentid, vi promenerar, äte ute, idag var vi på Ikea och imorrn blir
det bio. Och såklart blir det en del shopping oxå.
Jag menar vad ska man annars göra när man ser alla fina kläder och man varit en tråkig hemmamamma
i över ett år???
Det har ju dessutom varit högsommarvärme här förra veckan så vi passade på att vara ute så mycket som möjligt.
Nu är det dags att sussa så man orkar med att lära sig massa nya saker imorrn igen =)
Nighty night!
Nyaste nytt är att jag fått nytt jobb... På HM som Storecontroller.....
Det innebär för er som inte vad vad en sån gör (visste inte jag heller först =))
att man är ansvarig för mycket av det administrativa i en butik ex scheman, löner, kassahantering,
bankningar, olika rapporteringar med mycket mycket mera.
Så nu är jag hux flux i Uppsala på utbildning.... är inne på vecka 4 av 8. Därav har tiden bara rust förbi
den senaste tiden. Man kan kanske tro att man skulle ha mycket tid över här på kvällarna men så
är INTE fallet.
Jag, Åsa o Lina (Åsa har fått jobb som VM och Lina är vår BC) har grejer för oss typ varje dag här.
Eftersom det är extremt jobbigt att åka ifrån våra barn så aktiverar vi oss här för att få veckorna att gå.
Och det går ändå bra... Linus stortrivs hemma med pappa som ox¨å njuter av att vara pappaledig så det
går absolut ingen nöd på dem. Men jag saknar såklart massor....
Till det positiva hör ju såklart att man får egentid, vi promenerar, äte ute, idag var vi på Ikea och imorrn blir
det bio. Och såklart blir det en del shopping oxå.
Jag menar vad ska man annars göra när man ser alla fina kläder och man varit en tråkig hemmamamma
i över ett år???
Det har ju dessutom varit högsommarvärme här förra veckan så vi passade på att vara ute så mycket som möjligt.
Nu är det dags att sussa så man orkar med att lära sig massa nya saker imorrn igen =)
Nighty night!
Bilder
Ettåring
Ja då har vår lilla skrutt fyllt ett år och det har firats och firats och firats....
Hans pappa tycker det är lite överkurs med flera kalas men men...
Det "råkade" bli så nu eftersom vi inte var hemma när han fyllde.
Så den stora dagen var vi i husvagnen i Gränsen och hade där ett litet kalas,
mest brorsornas kompisar som kom men Linus trivdes som fisken i vattnet.
Väl hemma från Gränsen har folk droppat in titt som tätt för att fira lillgossen.
Och såkalrt var vi ju tvungna att ha ett hemmakalas oxå, för alla hans "kompisar" i stan =)
Märks att han blivit större, han förstår mer och mer och det går inte
längre att lura honom som tidigare. Nu vet han vad vill minsann....
Till exempel vägrar han att äta gröt till frukost om ngn annan äter macka.
Så jag måste först ge honom gröt och sedan macka.
Ettårskontrollen gick galant. Han växer och mår hur bra som helst.
Han väger numera exakt 10kg, börjar bli en stor kille.
Sportlovet gick fint, kanonväder i slutet på veckan då hela familjen var uppe.
Vi var i slalombacken nästan varje dag så storgrabbsen trivdes.
Helgen som var nu var lite ovanlig för oss...
Linus sov över hos N.s faster i Vittangi från Lördag så vi var helt barnfria.
Det var mycket välbehövligt. Vi åt på hotellet och umgicks med våra trevliga grannar.
Och passade såklart på att åka lite skoter tillsammans. Lite mysigt att få sitta bak på skotern och
hålla om varandra... (Jag vet jag är inte bortskämd med sånt nu för tiden) eftersom jag
ALLTID sitter med Linus i kälken ha ha.
Linus hade skött sig exemplariskt och barnvakten hävdade bestämmt att vi gärna får
fråga fler gånger.... Tur det, det kryllar ju inte direkt av barnvakter runt oss. Skönt att
allt gick så bra och vi är sååå tacksamma. Tur det finns så snälla människor trots allt.
Eftersom det alltid strular när jag ska lägga upp bilder gör jag det i nästa inlägg istället.
Ha det bäst alla fina, och ni andra med ;)
Jag tror bestämmt att jag måste sätta lösen så att jag vet vilka som går in på min blogg, o på så sätt slipper jag er som bara vill gotta er i andras elände!!!!!!
Vila i frid
Nu har min älskade Farmor gjort sitt här på jorden och flygit upp till
änglarna i himmlen. Hon har levt ett långt och bra liv och nu får hon
vara med Farfar och Pappa igen. Som hon har saknat dem sedan de försvann.....
Hon har kämpa länge och varit så himla tapper, sällan klagat trots krämpor.
Igår var vi och sa adjö till henne på sjukhuset. Hon var så fin och rofylld, såg precis
ut som att hon bara sov. Det är tråkigt och jag kommer att sakna henne oerhört mycket
men jag tror hon får det bättre nu. Men hon lämnar ett stort tomrum efter sig bland många...
Bland annat har hon ju 16 barnbarn och 4 barnbarnsbarn. Jag är så glad att hon hann träffa Linus
och han henne även om han inte kommer att komma ihåg henne så känns det bra att han fick träffa henne.
Nu är det sportlov och jag har packat bilen full med grejer. Imorrn bär det av till husvagnen. Jag och Linus
åker själv först eftersom N jobbar FU-stopp. Han kommer nog på Tisdag kväll eller Onsdag. Även grabbarna kommer på Tisdag, de är i Vassi nu med sin mamma. Det är mycket prylar som ska upp så här i början
på säsongen särskilt när vi har tömt allt då vi köpte ny vagn och byggt ny förgård.
Den kommer upp med lastbil på Måndag och ska sedan sättas på plats så vi kan börja vara i den oxå.
Ska bli så skönt att komma upp till fjällen igen. Och nu vara en hel vecka där med familjen, det behöver vi verkligen.....
änglarna i himmlen. Hon har levt ett långt och bra liv och nu får hon
vara med Farfar och Pappa igen. Som hon har saknat dem sedan de försvann.....
Hon har kämpa länge och varit så himla tapper, sällan klagat trots krämpor.
Igår var vi och sa adjö till henne på sjukhuset. Hon var så fin och rofylld, såg precis
ut som att hon bara sov. Det är tråkigt och jag kommer att sakna henne oerhört mycket
men jag tror hon får det bättre nu. Men hon lämnar ett stort tomrum efter sig bland många...
Bland annat har hon ju 16 barnbarn och 4 barnbarnsbarn. Jag är så glad att hon hann träffa Linus
och han henne även om han inte kommer att komma ihåg henne så känns det bra att han fick träffa henne.
Nu är det sportlov och jag har packat bilen full med grejer. Imorrn bär det av till husvagnen. Jag och Linus
åker själv först eftersom N jobbar FU-stopp. Han kommer nog på Tisdag kväll eller Onsdag. Även grabbarna kommer på Tisdag, de är i Vassi nu med sin mamma. Det är mycket prylar som ska upp så här i början
på säsongen särskilt när vi har tömt allt då vi köpte ny vagn och byggt ny förgård.
Den kommer upp med lastbil på Måndag och ska sedan sättas på plats så vi kan börja vara i den oxå.
Ska bli så skönt att komma upp till fjällen igen. Och nu vara en hel vecka där med familjen, det behöver vi verkligen.....
Ljusare tider
Ja både bokstavligen och psykiskt.
Känns som att våren redan har börjat komma, några dagar nu har
det varit helt underbart väder. Det bådar gott för nästa vecka då
det är sportlov. Vi ska vara hela familjen uppe i husvagnen i Gränsen.
Inte bara det, nästa vecka fyller även vår underbara lillkille 1 år.
Jag har börja fixa i hans rum för nu ska han minsann få börja sova
i eget rum. Få se hur det går... men jag tror både han och vi sover bättre då.
Han är rätt lättväckt och vi vågar inte prata och knappt röra oss i sängen
efter det att han somnat.
Man skulle behöva obegränsat med pengar för att kunna göra Linus rum precis
som jag vill men det har jag inte så jag måste kompromissa. Men men det blir
nog bra ändå. Jag har iaf beställt pusselmattor i vitt o grönt och ett lektält i grönt.
Tanken är att han ska ha grönt o vitt som bas, det är fint tycker jag.
Men det är nog mest jag som bryr mig om sådant fjant som färger, han bryr sig
nog mest om leksakerna.
Angående separationen så är det andra bud nu.... tacka gudarna för det.
Vi har bestämmt oss för att inte separera och istället ta tag i våra problem.
Men hur vi ska göra det har vi inte hunnit prata om ännu. Det kommer nog inte att bli
lätt men så länge vi har samma mål så tror jag verkligen att vi kan fixa det.
Vi skulle verkligen behöva få hjälp med att lära oss att kommunicera med varandra....
Vi är som från olika planeter när det gäller kommunikationen.
Vi tar en dag i taget =)
Nu är jag iallafall glad och hoppfull...
Stor kram till alla som vill ha en
Känns som att våren redan har börjat komma, några dagar nu har
det varit helt underbart väder. Det bådar gott för nästa vecka då
det är sportlov. Vi ska vara hela familjen uppe i husvagnen i Gränsen.
Inte bara det, nästa vecka fyller även vår underbara lillkille 1 år.
Jag har börja fixa i hans rum för nu ska han minsann få börja sova
i eget rum. Få se hur det går... men jag tror både han och vi sover bättre då.
Han är rätt lättväckt och vi vågar inte prata och knappt röra oss i sängen
efter det att han somnat.
Man skulle behöva obegränsat med pengar för att kunna göra Linus rum precis
som jag vill men det har jag inte så jag måste kompromissa. Men men det blir
nog bra ändå. Jag har iaf beställt pusselmattor i vitt o grönt och ett lektält i grönt.
Tanken är att han ska ha grönt o vitt som bas, det är fint tycker jag.
Men det är nog mest jag som bryr mig om sådant fjant som färger, han bryr sig
nog mest om leksakerna.
Angående separationen så är det andra bud nu.... tacka gudarna för det.
Vi har bestämmt oss för att inte separera och istället ta tag i våra problem.
Men hur vi ska göra det har vi inte hunnit prata om ännu. Det kommer nog inte att bli
lätt men så länge vi har samma mål så tror jag verkligen att vi kan fixa det.
Vi skulle verkligen behöva få hjälp med att lära oss att kommunicera med varandra....
Vi är som från olika planeter när det gäller kommunikationen.
Vi tar en dag i taget =)
Nu är jag iallafall glad och hoppfull...
Stor kram till alla som vill ha en
Mitt underbara liv.... Inte!!!
Status: Känner mig totalt schizofren (Vet inte hur det stavas ens). Ena dagen
känner jag mig rätt stark och hoppfull kring allt detta jag går igenom just nu.
Nästa dag går luften totalt ur mig och jag ser inget ljus alls...
Igårkväll hade jag trevligt med min vänner... Lite god mat, vin och massa skratt...
Idag är jag skittrött, orkeslös, illamående, har huvudvärk, är ledsen, har ångest, darrar i hela
kroppen, är nervös och har ingen framtidstro överhuvudtaget.
Och nej det beror inte på vinet, till och med jag klarar väl två glas vin......
Vet inte hur jag ska agera just nu. Jag vill ju bara må bra och vara lycklig men det verkar
inte vara meningen att jag ska vara det. Hade jag inte haft Linus så hade det väl varit en
annan femma. Men nu vill jag bara vara stark och må bra så att jag kan ge honom allt
han behöver. Det är ju de två första åren i livet som lägger grunden för hur man blir som
människa. Det vill säga att det är extremt viktigt att han får känna obegränsat med kärlek och trygghet
just nu. Jag vill ju ge honom de bästa förutsättningarna som bara är möjligt för att han
i sin tur ska få ett bra liv. Och hur lätt är det att göra när man själv håller på att bryta samman.
Jag försöker verkligen att tänka positivt och inte gräva ner mig och det går bra korta stunder...
men sedan känns det igen som att någon försöker banka ner mig i marken med en jättestor hammare....
Jag funderar hela tiden på vad jag gör för fel i mitt liv...
Visst vet jag väl att jag kan var lite krånglig ibland, alla har väl sina dåliga sidor. Allt jag velat hela tiden
är att vi ska vara en lycklig familj med respekt och empati för varandra.
Så vad hände egentligen?
Vi vill varandras bästa men det fungerar iallafall inte.... eller?
Vårt problem, dvs onödiga diskussioner pga stress och trötthet verkar inte på ngt sätt vara ovanligt
och ALLA jag pratat med har upplevt detta i olika faser men det går ju till sig.
Detta är verkligheten, allt är inte tipp topp jämt.
Jag har ofta tidigare tänkt att folk ofta ger upp för lätt och nu sitter jag i båtjäveln själv...
Och jag kan inte ens påverka situationen eftersom det inte är mitt val.
Fy fan vad jag mår dåligt
känner jag mig rätt stark och hoppfull kring allt detta jag går igenom just nu.
Nästa dag går luften totalt ur mig och jag ser inget ljus alls...
Igårkväll hade jag trevligt med min vänner... Lite god mat, vin och massa skratt...
Idag är jag skittrött, orkeslös, illamående, har huvudvärk, är ledsen, har ångest, darrar i hela
kroppen, är nervös och har ingen framtidstro överhuvudtaget.
Och nej det beror inte på vinet, till och med jag klarar väl två glas vin......
Vet inte hur jag ska agera just nu. Jag vill ju bara må bra och vara lycklig men det verkar
inte vara meningen att jag ska vara det. Hade jag inte haft Linus så hade det väl varit en
annan femma. Men nu vill jag bara vara stark och må bra så att jag kan ge honom allt
han behöver. Det är ju de två första åren i livet som lägger grunden för hur man blir som
människa. Det vill säga att det är extremt viktigt att han får känna obegränsat med kärlek och trygghet
just nu. Jag vill ju ge honom de bästa förutsättningarna som bara är möjligt för att han
i sin tur ska få ett bra liv. Och hur lätt är det att göra när man själv håller på att bryta samman.
Jag försöker verkligen att tänka positivt och inte gräva ner mig och det går bra korta stunder...
men sedan känns det igen som att någon försöker banka ner mig i marken med en jättestor hammare....
Jag funderar hela tiden på vad jag gör för fel i mitt liv...
Visst vet jag väl att jag kan var lite krånglig ibland, alla har väl sina dåliga sidor. Allt jag velat hela tiden
är att vi ska vara en lycklig familj med respekt och empati för varandra.
Så vad hände egentligen?
Vi vill varandras bästa men det fungerar iallafall inte.... eller?
Vårt problem, dvs onödiga diskussioner pga stress och trötthet verkar inte på ngt sätt vara ovanligt
och ALLA jag pratat med har upplevt detta i olika faser men det går ju till sig.
Detta är verkligheten, allt är inte tipp topp jämt.
Jag har ofta tidigare tänkt att folk ofta ger upp för lätt och nu sitter jag i båtjäveln själv...
Och jag kan inte ens påverka situationen eftersom det inte är mitt val.
Fy fan vad jag mår dåligt
Sjukt less
Javisst är det så.... Om det finns någon gud eller nåt så tycker han då definitivt inte om mig iallafall.
Återigen har man fått sig en rejäl smäll i det här skitlivet....
Jag börjar bli måttligt ´j-vla trött på att få straff efter straff utan att veta vad jag har gjort för fel
i det här livet. För någonting jävligt fel måste det vara när solen typ aldrig skiner på en mer än en kort stund
för att sedan vända ryggen mot en igen.
Att allt som sker har en mening är rent skitsnack eftersom jag ännu inte sett någon som helst mening med allt
skit som händer.
Eftersom det verkar vara ett mönster att jag ska få smäll efter smäll vet jag fan inte om jag tänker resa
mig upp den här gången. Ligger jag kvar och ger upp kan jag åtminstone inte få fler smällar...
JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu är det så att vi tydligen ska separera.. Inte mitt val och det är det sista jag vill men jag har ingen talan.
Jag lider nå fruktansvärt och framförallt för min älskade lilla underbara son.
Han får inte ens chansen att få en uppväxt med bägge sina föräldrar.
Anledningen till detta: För mycket missförstånd, tjafs o diskussioner sedan lillen kom..... Surprise!
Jag är helt övertygad om att detta skulle gå att lösa men får inget gehör... Så ledsen Så ledsen.. o arg--o besviken....
Så så fort jag hittar någonstans att bo är jag en ensamstående mamma med en snart ettårig bebis som
bor resten av sitt liv på en ort hon inte vill bo på.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig........................................
Återigen har man fått sig en rejäl smäll i det här skitlivet....
Jag börjar bli måttligt ´j-vla trött på att få straff efter straff utan att veta vad jag har gjort för fel
i det här livet. För någonting jävligt fel måste det vara när solen typ aldrig skiner på en mer än en kort stund
för att sedan vända ryggen mot en igen.
Att allt som sker har en mening är rent skitsnack eftersom jag ännu inte sett någon som helst mening med allt
skit som händer.
Eftersom det verkar vara ett mönster att jag ska få smäll efter smäll vet jag fan inte om jag tänker resa
mig upp den här gången. Ligger jag kvar och ger upp kan jag åtminstone inte få fler smällar...
JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu är det så att vi tydligen ska separera.. Inte mitt val och det är det sista jag vill men jag har ingen talan.
Jag lider nå fruktansvärt och framförallt för min älskade lilla underbara son.
Han får inte ens chansen att få en uppväxt med bägge sina föräldrar.
Anledningen till detta: För mycket missförstånd, tjafs o diskussioner sedan lillen kom..... Surprise!
Jag är helt övertygad om att detta skulle gå att lösa men får inget gehör... Så ledsen Så ledsen.. o arg--o besviken....
Så så fort jag hittar någonstans att bo är jag en ensamstående mamma med en snart ettårig bebis som
bor resten av sitt liv på en ort hon inte vill bo på.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig........................................
Tänkvärt
Hela huset sover och här ligger jag och grubblar på existensiella gåtor...
Hur kommer det sig att vissa människor glider igenom livet utan bekymmer alls???
Skulle verkligen vilja veta hur det känns..... Hur fungerar en sådan människa?
Man lär sig mycket av motgångar så man får väl ta vara på det....
Man vad är det som sklijer dessa människor åt... de som typ råkar ut för all
skit man kan och de som bara glider igenom hela livet med ett leende på läpparna.
Finns det något förutbestämmt för vilka som ska vara med om vad eller handlar det om
vilka val vi gör i livet eller är det så att vissa av någon anledning inte förtjänar bättre???
Jag vet då med all säkerhet flera personer som hamnar i tråkiga situationer som absolut inte
förtjänar ´det på något sätt......
Om någon har svar på detta så är jag tacksam... ;)
Hur kommer det sig att vissa människor glider igenom livet utan bekymmer alls???
Skulle verkligen vilja veta hur det känns..... Hur fungerar en sådan människa?
Man lär sig mycket av motgångar så man får väl ta vara på det....
Man vad är det som sklijer dessa människor åt... de som typ råkar ut för all
skit man kan och de som bara glider igenom hela livet med ett leende på läpparna.
Finns det något förutbestämmt för vilka som ska vara med om vad eller handlar det om
vilka val vi gör i livet eller är det så att vissa av någon anledning inte förtjänar bättre???
Jag vet då med all säkerhet flera personer som hamnar i tråkiga situationer som absolut inte
förtjänar ´det på något sätt......
Om någon har svar på detta så är jag tacksam... ;)
Lite bilder...
Osså har vi varit i Stöten en vecka och Stockholm en vecka....
Stötenveckan var supertrevlig... Vi gjorde egentligen inte så himla mycket men det var så skönt att komma bort
ett tag och umgås med människor man tycker om. Det blev några dagar i backen, promenader, bastu, bubblis, god mat, sällskapsspel och så vidare. Linus trivdes som tusan... ompysslad och i centrum hela tiden.... den lilla busen.
I Stockholm hann vi som sagt med att träffa många men tyvärr härjade ju magsjukan så någon deht blev inställd. snyft!!! Trist med vänner som man tycker så mycket om men träffar så sällan... Men det bästa med såna vänner är nog ändå att oavsett hur länge sedan man setts eller hörts så känns det lika bra varje gång man ses... Som att man aldrig vart ifrån varandra ... Det är riktiga vänner :)
Intensiv tid
Oj oj oj Jag har tydligen inte bloggat på ganska precis en månad.
Och det är ju bakläxa för mig eftersom det har hänt så himla mycket
under den tiden.
För att rabbla några grejer:
Vi har haft en urmysig jul och nyår, lugnt och skönt med bara familjen.
Linus farmor har varit två veckor hos oss och vi har hunnit ta igen lite "egentid" Jag och N.
Det behövde vi verkligen.
Linus har börjat gå ¨på riktigt.... Han började att gå för ca två veckor sedan och nu går han hela tiden.
Min duktiga lilla kille =)
Vi spenderade förra veckan i Stöten tillsammans medbästa familjen Johansson. Helt underbart med snowboardåkning, bastu, bubblis, promenader, SPA... med mera.
Skulle egentligen åka hem allihopa (Jag, N O linus) Men istället åkte vi till Sthlm och ska flyga hem
på Lördag istället. Dels slipper L den långa bilresan och så får vi vara här o träffa massa goa människor.
Man måste ju passa på nu när man är ledig lixom ;)
Har inte min egen dator så det kommer bilder senare...
Nu ska jag och lillis åka och hälsa på Farmor i Solna...
Hörs sen... !!!
Och det är ju bakläxa för mig eftersom det har hänt så himla mycket
under den tiden.
För att rabbla några grejer:
Vi har haft en urmysig jul och nyår, lugnt och skönt med bara familjen.
Linus farmor har varit två veckor hos oss och vi har hunnit ta igen lite "egentid" Jag och N.
Det behövde vi verkligen.
Linus har börjat gå ¨på riktigt.... Han började att gå för ca två veckor sedan och nu går han hela tiden.
Min duktiga lilla kille =)
Vi spenderade förra veckan i Stöten tillsammans medbästa familjen Johansson. Helt underbart med snowboardåkning, bastu, bubblis, promenader, SPA... med mera.
Skulle egentligen åka hem allihopa (Jag, N O linus) Men istället åkte vi till Sthlm och ska flyga hem
på Lördag istället. Dels slipper L den långa bilresan och så får vi vara här o träffa massa goa människor.
Man måste ju passa på nu när man är ledig lixom ;)
Har inte min egen dator så det kommer bilder senare...
Nu ska jag och lillis åka och hälsa på Farmor i Solna...
Hörs sen... !!!
Julklappar
Varför är det samma sak varje jul? Att man tänker att man ska vara ute i god tid med
julklapparna och sedan springer ändå omkring i sista minuten. Har insett att vi har
alldeles för mkt grejer eftersom vi knappt kan komma på ngt vi behöver.
Inte ens barnen behöver ngt speciellt.... Och man kan ju inte bara köpa för köpandets skull.
Fast några grejer har vi såklart kommit på till barnen, iaf de stora.
Men den lilla vad behöver han egentligen?
Han leker ju helst med slevar, deciltermått o sånt :)
Han lär ju mest uppskatta glänsande julpapper o julsnören så det kvittar nog vad
vi lägger i.
Men men han växer o därför behövs alltid kläder o sånt. Jag har även en känsla av
att han snart kommer att börja gå så vi ska försöka leta fram ett par små, stabila och varma
vinterskor till honom bland annat.
Nu står han korta stunder utan att hålla i sig och försöker att ta några steg då och då. Tre steg åt
gången är vad han klarar än så länge innan han faller.
Han blir bara busigare och busigare den lilla sötisen =)
julklapparna och sedan springer ändå omkring i sista minuten. Har insett att vi har
alldeles för mkt grejer eftersom vi knappt kan komma på ngt vi behöver.
Inte ens barnen behöver ngt speciellt.... Och man kan ju inte bara köpa för köpandets skull.
Fast några grejer har vi såklart kommit på till barnen, iaf de stora.
Men den lilla vad behöver han egentligen?
Han leker ju helst med slevar, deciltermått o sånt :)
Han lär ju mest uppskatta glänsande julpapper o julsnören så det kvittar nog vad
vi lägger i.
Men men han växer o därför behövs alltid kläder o sånt. Jag har även en känsla av
att han snart kommer att börja gå så vi ska försöka leta fram ett par små, stabila och varma
vinterskor till honom bland annat.
Nu står han korta stunder utan att hålla i sig och försöker att ta några steg då och då. Tre steg åt
gången är vad han klarar än så länge innan han faller.
Han blir bara busigare och busigare den lilla sötisen =)
Man ska ha husvagn....
Nu har vi kört upp vår nya fina husvagn till sin rätta plats i Rikgränsen. Vi sov
en natt i den och det var sååå mysigt, Man börjar genast att längta till säsongen.
Hela familjen sov som stockar hela natten, inklusive den minsta killen som sov 21-09:30
Men det är ngt speciellt med fjälluften så är det bara. Dessutom är det ju rätt mörkt nu och
däruppe är det alldeles alldeles tyst. Så himla rogivande att vara däruppe =)
Denna veckan ska förgården göras helt klar... saknas bara lister och vindskivor.
Sedan ska alla nyinköpta möbler in o sen är det klart =)
en natt i den och det var sååå mysigt, Man börjar genast att längta till säsongen.
Hela familjen sov som stockar hela natten, inklusive den minsta killen som sov 21-09:30
Men det är ngt speciellt med fjälluften så är det bara. Dessutom är det ju rätt mörkt nu och
däruppe är det alldeles alldeles tyst. Så himla rogivande att vara däruppe =)
Denna veckan ska förgården göras helt klar... saknas bara lister och vindskivor.
Sedan ska alla nyinköpta möbler in o sen är det klart =)
1:a Advent
Då var det redan 1:a advent. Har inte riktigt hunnit få ngn riktig julkänsla men det kommer nog...
Ska baka lussebullar imorrn om jag hinner så blir det nog bättre. Eftersom N kommer hem sent idag
och storgrabbarna kommer imorrn tänkte jag att vi skulle fira 1:a advent imorrn oxå.
Viktigt att passa på att mysa nu kring jul tycker jag.
Jag och lillen har varit på skyltsöndag, det var mysigt. Fikade med goda vänner och
så kunde jag inte låta bli att köpa ett par Haglöfstäckisar som jag kollat på i flera år.
Förra året var jag aldeles för tjock så då var det ingen idé =)
Babysim:
Vi missade förra gången som var den sista på babysimskursen eftersom lillen var sjuk. Men nu
har jag bestämt mig för att gå fortsättningskursen oxå. Därför börjar vi igen på Måndag. Jag
hoppas verkligen att vi får fota undervattensbilder snart, det verkar så himla kul =)
Här är iallafall några bilder från badet
Ska baka lussebullar imorrn om jag hinner så blir det nog bättre. Eftersom N kommer hem sent idag
och storgrabbarna kommer imorrn tänkte jag att vi skulle fira 1:a advent imorrn oxå.
Viktigt att passa på att mysa nu kring jul tycker jag.
Jag och lillen har varit på skyltsöndag, det var mysigt. Fikade med goda vänner och
så kunde jag inte låta bli att köpa ett par Haglöfstäckisar som jag kollat på i flera år.
Förra året var jag aldeles för tjock så då var det ingen idé =)
Babysim:
Vi missade förra gången som var den sista på babysimskursen eftersom lillen var sjuk. Men nu
har jag bestämt mig för att gå fortsättningskursen oxå. Därför börjar vi igen på Måndag. Jag
hoppas verkligen att vi får fota undervattensbilder snart, det verkar så himla kul =)
Här är iallafall några bilder från badet
Fixardagar
Jag och lillen är ensamma hemma ett par dagar eftersom vår pappa åkt till Sthlm
för att hämta vår nya fina husvagn.
Därför passar jag på att fixa lite här hemma. Har julpyntat, städat, tvättat, vikt tvätt,
och gjort iordning grabbarnas rum. De ska få dela rum ett tag tills vi har inrett vinden och
fått fler rum. Så nu har lillen också ett rum som förståss ska fixas till allt eftersom. Han
behöver ju såklart inte ett eget rum ännu men det är ändå skönt att ha någonstans att slänga
in alla hans prylar. Dessutom är det alltid bra att ha ett extra rum som pappan kan sova i när han
ska upp tidigt till jobbet och lillen krånglar på nätterna.... Vilket förhoppningsvis snart går till sig.
Han kan väl ändå inte hålla på krångla på nätterna hur länge som helst.
Han har varit lite strulig ett tag på nätterna igen. Gick hur bra som helst länge och så vips så är
det andra bud igen.... Man blir aldrig klok på de små liven =)
Har läst lite och tydligen kan det bero på att de börjat drömma, har mycket att bearbeta på nätterna, samt att
de vid 8-9 månaders ålder kommer in i en separationsfas. Det betyder att de börjat förstå
att de är beroende av föräldrarna, helst mamman.
Detta kan tydligen göra att de vaknar på nätterna för att kolla att mamman finns där.
Linus vaknar till vid flera tillfällen och gråter under nätterna. Han somnar ofta om efter att man
gett nappen och smekt honom på ryggen ett tag. Men ibland räcker inte det och man måste ge honom
välling för att få honom lugn igen. Då äter han bara lite och somnar sen om igen.
Det blir ju lite fel eftersom jag helst vill försöka sluta med nattmatningarna men man kan ju inte
låta honom skrika heller.
Tar tacksamt emot tips om någon har något knep man kan ta till för att råda bot på detta.
Börjar bli riktigt trött och det är inte kul. När jag är för trött blir jag på dåligt humör och det
går ut över resten av familjen. Och det vill jag såklart inte.
för att hämta vår nya fina husvagn.
Därför passar jag på att fixa lite här hemma. Har julpyntat, städat, tvättat, vikt tvätt,
och gjort iordning grabbarnas rum. De ska få dela rum ett tag tills vi har inrett vinden och
fått fler rum. Så nu har lillen också ett rum som förståss ska fixas till allt eftersom. Han
behöver ju såklart inte ett eget rum ännu men det är ändå skönt att ha någonstans att slänga
in alla hans prylar. Dessutom är det alltid bra att ha ett extra rum som pappan kan sova i när han
ska upp tidigt till jobbet och lillen krånglar på nätterna.... Vilket förhoppningsvis snart går till sig.
Han kan väl ändå inte hålla på krångla på nätterna hur länge som helst.
Han har varit lite strulig ett tag på nätterna igen. Gick hur bra som helst länge och så vips så är
det andra bud igen.... Man blir aldrig klok på de små liven =)
Har läst lite och tydligen kan det bero på att de börjat drömma, har mycket att bearbeta på nätterna, samt att
de vid 8-9 månaders ålder kommer in i en separationsfas. Det betyder att de börjat förstå
att de är beroende av föräldrarna, helst mamman.
Detta kan tydligen göra att de vaknar på nätterna för att kolla att mamman finns där.
Linus vaknar till vid flera tillfällen och gråter under nätterna. Han somnar ofta om efter att man
gett nappen och smekt honom på ryggen ett tag. Men ibland räcker inte det och man måste ge honom
välling för att få honom lugn igen. Då äter han bara lite och somnar sen om igen.
Det blir ju lite fel eftersom jag helst vill försöka sluta med nattmatningarna men man kan ju inte
låta honom skrika heller.
Tar tacksamt emot tips om någon har något knep man kan ta till för att råda bot på detta.
Börjar bli riktigt trött och det är inte kul. När jag är för trött blir jag på dåligt humör och det
går ut över resten av familjen. Och det vill jag såklart inte.
Farmor
Nu har min älskade farmor åter igen åkt in på lasarettet.
Hon hann vara hemma lite drygt en vecka och i lördags fick
hon igen åka akut in. Hon har så svårt att andas och orkar ingenting.
På sjukhuset har hon fått syrgas igen för att hjälpa henne att andas.
Men hennes kropp är slut och har svårt att syresätta sig.
Igår for jag, N, Linus och mina bröder dit för att hälsa på henne.
Hon blev så glad att se oss alla att hon fick ny energi och var relativt pigg
under kvällen. Läkarna har igår på morgonen sagt att hon troligtvis bara har
max två dagar kvar men det tror jag inte riktigt på.
Känns oerhört konstigt om det skulle vara så.
Hon är så tapper lilla gumman, bara glad trots att hon är så medveten om vad som sker.
Hon sa själv igår att det känns så konstigt att jag ska dö när jag är så pigg.
Hon pratar såklart massor om alla barn och barnbarn och barnbarnsbarn hon har och
är så glad att ha så många människor som kommer till henne.
Jag tror att vi alla känner ungefär samma sak kring detta. Hon är stommen i vår familj, alla
träffas där och hon har alltid haft kloka varma ord över till alla. man har alltid kännt sig så välkommen
där. Hon har alltid brytt sig om en och varit nyfiken på allt man gjort och stöttat en.
Och med tanke på att hon har 16 barnbarn är det många att bry sig om.
Vill så gärna ha henne kvar ett bra tag till, vill att Linus ska få lära känne henne ännu mer.
Hon hann vara hemma lite drygt en vecka och i lördags fick
hon igen åka akut in. Hon har så svårt att andas och orkar ingenting.
På sjukhuset har hon fått syrgas igen för att hjälpa henne att andas.
Men hennes kropp är slut och har svårt att syresätta sig.
Igår for jag, N, Linus och mina bröder dit för att hälsa på henne.
Hon blev så glad att se oss alla att hon fick ny energi och var relativt pigg
under kvällen. Läkarna har igår på morgonen sagt att hon troligtvis bara har
max två dagar kvar men det tror jag inte riktigt på.
Känns oerhört konstigt om det skulle vara så.
Hon är så tapper lilla gumman, bara glad trots att hon är så medveten om vad som sker.
Hon sa själv igår att det känns så konstigt att jag ska dö när jag är så pigg.
Hon pratar såklart massor om alla barn och barnbarn och barnbarnsbarn hon har och
är så glad att ha så många människor som kommer till henne.
Jag tror att vi alla känner ungefär samma sak kring detta. Hon är stommen i vår familj, alla
träffas där och hon har alltid haft kloka varma ord över till alla. man har alltid kännt sig så välkommen
där. Hon har alltid brytt sig om en och varit nyfiken på allt man gjort och stöttat en.
Och med tanke på att hon har 16 barnbarn är det många att bry sig om.
Vill så gärna ha henne kvar ett bra tag till, vill att Linus ska få lära känne henne ännu mer.
Dagarna rinner iväg
Jag tycker att dagarna går så himla fort hela tiden.
Linus växer så det knakar och lär sig nya saker hela tiden. Det är
verkligen kul nu eftersom han förstår mer och mer. Man kan skoja och busa
med honom och han hänger verkligen med. Nu springer han nästan runt med
sin "rullator" här på dagarna. Idag var näst sista gången på babysim vilket är
trist för han älskar verkligen att bada. Men jag kan ju såklart fortsätta gå och bada
med honom iaf. Och eventuellt blir det att gå fortsättningskursen efter jul.
Igår kom storgrabbarna hem igen och Linus är helt överlycklig över att
få vara med dem.
Idag har jag varit och hälsat på min älskade farmor som fått komma
hem från sjukhuset idag. Hon kändes piggare än sist jag såg henne men
orkar ingenting själv längre. Hon ligger i sin säng och ska nu få hemhjälp
flera ggr per dygn. Hon blev jätteglad átt få se Linus också, han sprider glädje
med sitt stora leende och busiga ögon hi hi.
Nu återstår att se hur det kommer att gå för henne att vara hemma så
får vi se sedan hur vi går vidare.
Har också idag tänkt väldigt mycket på min kära vän som åkt iväg för
att få behandling för sina ohälsosamma alkovanor. Inte hört ngt ifrån henne och undrar
hur det går. Jag antar att hon har det väldigt tufft och jag hoppas bara att allt går bra.
Måste vara extremt jobbigt, svårt att förstå när man inte själv är där men man kan ju bara
gissa. Så tråkigt när sånt drabbar vissa människor.... Min vän är en av de snällaste människor
jag nånsin känt och vill bara alla väl. Det är verkligen något jag vill ha svar på... Hur
kommer det sig att vissa hamnar i såna här situationer och andra inte. Vad gör skillnden?
Jag bad henne ta reda på det..... Jag vill verkligen veta.
Jag hoppas verkligen innerligt att hon fixar detta nu både för sin egen skull och för familjen.
Men det kommer hon att göra.... Hon bad själv om att få hjälp med sina problem då
hon insåg att det gått överstyr. Det är ju en av de största styrkorna hon har nu, dels att
hon inser problematiken och att hon har en familj att kämpa för.
Jag vet själv inte vad jag kan göra men jag tänker iaf se till att hon vet att jag finns för henne
och stöttar henne hundra procent så länge hon själv kämpar.
Livet är orättvist ibland, men kan bara bli bättre då =)
Linus växer så det knakar och lär sig nya saker hela tiden. Det är
verkligen kul nu eftersom han förstår mer och mer. Man kan skoja och busa
med honom och han hänger verkligen med. Nu springer han nästan runt med
sin "rullator" här på dagarna. Idag var näst sista gången på babysim vilket är
trist för han älskar verkligen att bada. Men jag kan ju såklart fortsätta gå och bada
med honom iaf. Och eventuellt blir det att gå fortsättningskursen efter jul.
Igår kom storgrabbarna hem igen och Linus är helt överlycklig över att
få vara med dem.
Idag har jag varit och hälsat på min älskade farmor som fått komma
hem från sjukhuset idag. Hon kändes piggare än sist jag såg henne men
orkar ingenting själv längre. Hon ligger i sin säng och ska nu få hemhjälp
flera ggr per dygn. Hon blev jätteglad átt få se Linus också, han sprider glädje
med sitt stora leende och busiga ögon hi hi.
Nu återstår att se hur det kommer att gå för henne att vara hemma så
får vi se sedan hur vi går vidare.
Har också idag tänkt väldigt mycket på min kära vän som åkt iväg för
att få behandling för sina ohälsosamma alkovanor. Inte hört ngt ifrån henne och undrar
hur det går. Jag antar att hon har det väldigt tufft och jag hoppas bara att allt går bra.
Måste vara extremt jobbigt, svårt att förstå när man inte själv är där men man kan ju bara
gissa. Så tråkigt när sånt drabbar vissa människor.... Min vän är en av de snällaste människor
jag nånsin känt och vill bara alla väl. Det är verkligen något jag vill ha svar på... Hur
kommer det sig att vissa hamnar i såna här situationer och andra inte. Vad gör skillnden?
Jag bad henne ta reda på det..... Jag vill verkligen veta.
Jag hoppas verkligen innerligt att hon fixar detta nu både för sin egen skull och för familjen.
Men det kommer hon att göra.... Hon bad själv om att få hjälp med sina problem då
hon insåg att det gått överstyr. Det är ju en av de största styrkorna hon har nu, dels att
hon inser problematiken och att hon har en familj att kämpa för.
Jag vet själv inte vad jag kan göra men jag tänker iaf se till att hon vet att jag finns för henne
och stöttar henne hundra procent så länge hon själv kämpar.
Livet är orättvist ibland, men kan bara bli bättre då =)
Stockholmsmys
Då har vi varit i huvudstaden igen, denna gången med hela familjen. Storbarnen hade ju höstlov
så vi passade på att åka.
Vi bodde hos barnens farmor som såklart var överlycklig över att ha oss där.
Dock tror jag att hon var iaf liiite lättad när vi for hem igen ha ha. 6 personer i en
liten tvåa blir lite intensivt. Lillen slet ner allt han kom över och de andra två busade
som vanligt.
Vi han med en del shopping, Skansen, Bio, Tekniska museet, jag han träffa mina underbara
gamla klassisar från Umeå, hälsade på mamma, kryssning med mera.
En vecka går fort och vi hann tyvärr inte med att träffa alla vi ville men sånt är livet.
Kryssningen var mycket välbehövlig för mig och hjärtat. Det var såå skönt att under iaf 24h bara få
rå om varandra utan att ngn liten skriker eller klänger på en. Först var det hemskt att lämna lillen, jag grät
när vi gick iväg men sen gick allt hur bra som helst. Vi bara myste, åt god mat, sov och badade.
Lillkillen skötte sig exemplariskt med farmor.
Här e lite bilder från veckan:
så vi passade på att åka.
Vi bodde hos barnens farmor som såklart var överlycklig över att ha oss där.
Dock tror jag att hon var iaf liiite lättad när vi for hem igen ha ha. 6 personer i en
liten tvåa blir lite intensivt. Lillen slet ner allt han kom över och de andra två busade
som vanligt.
Vi han med en del shopping, Skansen, Bio, Tekniska museet, jag han träffa mina underbara
gamla klassisar från Umeå, hälsade på mamma, kryssning med mera.
En vecka går fort och vi hann tyvärr inte med att träffa alla vi ville men sånt är livet.
Kryssningen var mycket välbehövlig för mig och hjärtat. Det var såå skönt att under iaf 24h bara få
rå om varandra utan att ngn liten skriker eller klänger på en. Först var det hemskt att lämna lillen, jag grät
när vi gick iväg men sen gick allt hur bra som helst. Vi bara myste, åt god mat, sov och badade.
Lillkillen skötte sig exemplariskt med farmor.
Här e lite bilder från veckan:
Älskade Farmor
Min farmor är en helt fantastisk farmor. Hon är alltid glad och positiv och klagar aldrig
på något trots att hon den senaste tiden blivit ganska dålig.
När jag tänker på henne ser jag henne mest som han var förr, när jag var liten.
Alltid lika pigg och glad och alltid i farten antingen på skidtur, promenad eller med bullbak.
Eftersom jag växt upp ensam med pappa har jag tidvis bott mycket med min farmor och farfar
och de har alltid tagit så god hand om mig.
När min farfar dog 2001 märktes det tydligt på henne att en stor del av henne försvann.
Som tur var hade hon ju min pappa som tog över en stor del av de sysslor min farfar gjort och
såklart den stora rollen att ha en trygg karl i sin närhet.
Tyvärr hände ju det ofattbara att min pappa också dog, just fyllda 50 år.
Efter det har min älskade farmor kämpat på men man har ändå märkt att
hon inte har samma livgnista längre.
Hon har nu råkat ut för den ena olyckan/sjukdomen efter den andra och hennes kropp
är helt slut. Eftersom hon har benkörhet (Osteoporos) har hon brytit revben och andra ben
lite titt som tätt eftersom balansen inte heller är den bästa. Men aldrig klagat......
Hon har rökt i ca 50 år vilket såklart har satt sina spår i hennes kropp. Hon har nu kol, grad 4
och har därför mycket svårt att andas och orkar numera inte röra sig nästan alls.
I lördag åkte hon akut in till lasarettet och blev inlagd på intensiven. Hon har fått lunginflammation
och fått andas med syrgas fram till igår. Jag var och hälsade på henne och hon var tydligen
piggare igår än tidigare. Lika söt som vanligt.....
Enda hon sa var att det var jobbigt. Och det märktes ju tydligt eftersom hon fick hämta andan mellan
varje mening. Läkarna var positiva och menar att hon sanrt kommer att bli bra igen....
Men det som gör ont är att jag vet att hon blir äldre och hennes sjukdom kol blir inte bättre så
jag förstår ju hur det kommer att sluta förr eller senare.
Jag är bara så glad för allt tid jag får med henne nu.
Hon ville så gärna träffa lillkillen oxå, länge sedan nu. Men jag avvaktar och ser om hon snart kommer hem.
Mycket kärlek och styrka till farmor =)
Hem ljuva hem
Nu är vi hemma i Kiruna igen. Här har det kommit massor med snö och det är verkligen
så fint ute. jag tycker det är riktigt mysigt att få dra på sig täckbyxor och andra tjockkläder igen.
Linus trivs som vanligt när det är kallt ute. Han snarkar på som bara den ute i vagnen på dagarna.
Idag har vi haft mammaträff här hos mig. Det är alltid lika trevligt.... blir ännu roligare när de
små liven blir lite större och får mer utbyte av varandra. Än så länge är de ju inte speciellt intresserade
av andra än sig själv och sina prylar ha ha
Här är lite bilder från helgen i Stockholm:
så fint ute. jag tycker det är riktigt mysigt att få dra på sig täckbyxor och andra tjockkläder igen.
Linus trivs som vanligt när det är kallt ute. Han snarkar på som bara den ute i vagnen på dagarna.
Idag har vi haft mammaträff här hos mig. Det är alltid lika trevligt.... blir ännu roligare när de
små liven blir lite större och får mer utbyte av varandra. Än så länge är de ju inte speciellt intresserade
av andra än sig själv och sina prylar ha ha
Här är lite bilder från helgen i Stockholm:
