shoppaholic

Sitter med en kopp osockrad grädde och jordgubbar i knät och myser framför tv.n.
Min lilla prins sover och N är på Mustaschfest.....

En sak slog mig alldeles nyss. Jag har absolut ingenting emot att vara ensam med min lilla prins
och njuter av varenda sekund med det underbara lilla livet. Men såfort han somnat och det blir
helt tyst óch jag blir helt ensam börjar tankarna snurra i mitt huvud. Inte såklart varje gång men
ändå väldigt ofta då jag är ensam. Det är heller inte frivilligt för jag skulle mycket hellre bara njuta
av nuet.
Jag gråter ofta nuförtiden och känner mig som en halv människa på nåt vis. Sedan Linus kom har såklart allt förändrats massor. Jag har aldrig kännt sådan glädje och total kärlek som jag gör och han fyller verkligen de
tomrum som finns i mitt liv. Men samtidigt har mina känslor av ensamhet förstärkts... Jag vill så gärna ha en familj
(en mamma och pappa) som glädjas lika mycket som jag åt alla hans framsteg...
Saknar min pappa så oerhört mycket ibland och blir så JÄKLA frustrerad eftersom han och Linus aldrig kommer att
träffa varandra.. Jag känner ofta att jag inte riktigt har någon att prata med heller.... och jag tror det är därför jag
försöker att inte tänka så mycket på saken... och därför det smyger sig på när jag är ensam.

Jag mår bra och jag trivs med livet men känner mig aldrig riktigt hel.... Känslan är irriterande eftersom jag
bara vill vara lycklig.....

Kram till mig själv =)