shoppaholic

Jaq hade verkligen behövt sova nu eftersom jag är rätt
trött på dagarna på jobbet.
Men nu är det så att min kära är påväg hem från Kirkenes, ensam,
med bil...... Urk!
Jag är så orolig så att jag nästan mår illa. Jag försökte få honom att sova kvar en
natt och köra hem imorrn istället. Men envis som han är menar han att det dels
är lättare att köra på natten pga mindre trafik och sen har han ju såklart hemlängtan.
Jag förstår honom delvis, hade säkert gjort samma sak men det är inge kul att ligga
här och vara orolig då är det betydligt lättare att själv vara längs vägarna.
Det snöar ju dessutom ganska friskt och snörök är inte kul!!!
Nåja, får försöka att somna så är han förhoppningsvis här hemma nästa gång jag vaknar.

Men alltså snacka om att ens erfarenheter påverkar en otroligt mycket. Klart alla är lite oroliga
när ens kära är ute på vägarna i snöstorm men detta är inte normalt.
Som sagt jag mår illa och vill bara gråta.
Ett typiskt exempel på min oro var i våras när N absolut ville tävla Skotercross när det väl var en
tävling i hemma backen. Inget han gjort på några år men ville göra det bara för skojs skull och
massa kompisar skulle vara med.
Fy f-n vad jag tyckte det var jobbigt. Och ville ju såklart inte förbjuda honom heller.
Jag bokstavligen skakade och mådde illa hela den dagen tävligen var. Och
när han inte ringde upp när jag förväntade mig det började jag att storgråta och vågade
heller inte ringa upp själv eftersom jag var livrädd att han inte skulle svara.
 När han väl ringde upp kunde jag knappt hålla i telefonen för att jag skakade så och storgrät
innan han ens hann säga HEJ!

Detta är nog något som kommer att följa en hela livet och man har ju förstått att
man inte heller direkt blir mindre orolig när man blir äldre. Så det är
nog bara att acceptera men jag skulle hemskt gärna vilja veta hur man ska hantera det!!!

Alla mina nära och kära betyder så otroligt mycket för mig och nu orkar jag inte med fler
obehagliga överaskningar så det är bäst att ni tar väl hand om er!!! =)